Tjusiga ord inte alltid bättre

Vi har lärt oss att uttrycka oss kring psykisk ohälsa på ett sätt som vi aldrig tidigare kunnat. Idag säger vi ’overklighetskänslor’ när vi förr om åren pratade om att vara lite yr. Allting måste heta något och det kan tänkas vara en utveckling. Men det är nog inte alltid det.

”Det här tycker jag är svårt” sa en tonåring på 90-talet, idag säger någon ”ångest” eller ”fobi”. Poängen är inte att det inte stämmer, den diskussionen är inte intressant. Det är långt mer intressant att se vilka konsekvenser det har för oss människor.

”Its only words” sjöng nått pojkband. Minns inte vilket nu på rak arm, men just de där orden stannade med mig. För sedan säger texten att visst, det är bara ord, men han har bara ord. Det är samma sak när det gäller vårat inre liv. Därför spelar orden som vi beskriver vårat inre liv roll.

Att klara av att hantera något som är ”obehagligt” eller ”läskigt” eller till och med ”jävligt läskigt” är ofta långt lättare än att klara av ångest. Trots att ångest egentligen rymmer alla de tre orden.

Jag säger inte att vi ska börja underminera människors upplevelser, men jag säger nog att vi väldigt varsamt ska beskriva vad människor upplever. Särskilt när de är små. För annars kan dessa beskrivningar stanna med dem för resten av livet och i värsta fall blir det en del av identiteten.